Vilka är då det största utmaningarna med att uppfylla det nya regelverket? Det finns ett antal stora utmaningar som alla parter i försörjningskedjan behöver lösa.
Den första utmaningen som jag tar upp är vem ska stå för Kostnaden? Detta hintade jag om redan i första artikeln… Det finns ingen huvudregel här utan det är en förhandling mellan tillverkaren av läkemedlet och dess partners om hur fördelningen ska vara för den extra kostnaden detta nya regelverk innebär. Det kan innebära att tillverkaren behöver justera sina priser vilket leder till en justering i alla led hela vägen till brukaren/patienten. Den kan vara svårt eftersom det troligtvis finns ingångna kontrakt redan. Jag tycker att man ska titta på hur man kan effektivisera hanteringen av information för att hålla kostnaden nere. Detta kan komma att bli en konkurrensfördel jämtemot andra.
Nästa utmaning är Hantering av tilläggsinformation som regelverket kräver! Med hantering menar jag här skapa, skicka, ta emot, lagra och spåra.
Att skapa innebär här både att återanvända redan befintlig information, men för de allra flesta, innebär det också att skapa ny information. Ett exempel på detta är att skapa en unik id, på varje läkemedelsförpackning, bestående av en kombination av NDC (National Drug Code) och ett unikt löpnummer. Detta behöver skrivas ut på varje enskild förpackning, mer om detta senare.
Sedan måste finnas en lösning som håller reda på vilka förpackningar som packas i en större emballage på alla nivåer upp till den nivån som frakten görs på.
Som jag sa ovan så behöver mera information få plats på läkemedelsförpackningen och det kan innebära allt från att designa om etiketter till att man till och med behöver använda större förpackningar.
Att skicka innebär att först sammanställa all information som krävs enligt regelverket och sedan skapa upp de dokument där de hör hemma. Alltså i TI, TS och TH. Mediet som denna information skickas på måste handskadas mellan de parter som är delaktig i informationsöverlämningen. Mottagaren måste kunna ta emot dessa dokument på detta format. Ska det gå på papper eller något elektronisk format (som EDI eller RFID). Olika dokument kan möjligen gå på olika medier om parterna är överens om detta. Till detta hör också att informationen måste lagras i minst sex år.
Att spåra innebär då följaktligen att det måste finnas åtkomst till all denna information. Det kan bli en ansenlig mängd information vid höga transaktionsvolymer. Men inte bara det utan det behövs också en bra arkitektur och bra rapporter. Så att lagra detta på pappersform är inte optimalt. Det behövs naturligtvis en digital lösning.
